Jag har läst några av hennes böcker. Mest de med dikter i. Jag är inte hemma ikväll så jag kan inte konsultera bokhyllan ... men en samlingsvolym som heter något i stil med Ett bloss för B.M. och Inte med den eld jag har nu minns jag. Och jag minns att hon kändes som en dammsugare, eller snarare en allting-sugare, och själv satt man bakom det där filtret och fick ta emot det som gick igenom maskinen. En rätt varm blåst av väldigt små partiklar. Men man kände att de där små dammkornen härrörde från något rätt maxat som nu dväljdes inne i apparaten. Och det var väl det som var grejen - att hon blåste ut rätt partiklar.
Jag skriver i dåtid, bara för att det var så länge sedan jag läst något. Men nu ikväll hittade jag hennes blogg och genast satt jag bakom det där filtret igen. Det var små saker som avhandlades, men det kändes som stora. Det kändes gott.
På den tiden jag läste henne bodde hon i Stockholm. Jag träffade henne någon gång, på en fest nånstans, hennes hår var ännu mer orange än på bild. Hon bor i Frankrike nu. Sedan länge, tror jag. Jag visste inte ens att fortfarande skrev. Men det gör hon, uppenbarligen. Både böcker, drama och blogg.
Jag ska ta upp det här med bloggar vid ett senare tillfälle. Jag ska hissa dagbokspublicerandet - till förmån för det dagbokslika bloggandet, som jag finner alltmer svåruthärdligt.
Men Bodil bloggar inte så. Det finns ingen kolla-på-mig-känsla där. Där finns bara den där rösten. Jag vet inte hur sann den är. Men man får lite svindel av den.
Det gör mig optimistisk.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar