Jag gick in i stans mest välsorterade tidningskiosk. Ögnade håglöst igenom hyllorna. Där fanns magasin för mc-sportutövare, rallyåkare, blivande brudpar, modeintresserade män, modeintresserade kvinnor, heminredare, herrgårdsägare, mobiltelefonentusiaster, fotbollsfans, kroppsbyggare, amatörkockar, bilintresserade ... men, som vanligt, inget för mig.
Men så hittade jag Filter. En till formen ganska anspråkslös historia – inget att lägga fram eller sätta upp på väggen som prydnad (en vana som jag f ö har svårt att begripa mig på) – men innehållet är strålande. Långa texter som verkligen får vara långa, även de korta ... Skribenternatycks ha fått både plats och tid att göra uppslaget rättvisa. Ändå känns det snabbfotat, lätt, vigt - allt i positiv betydelse. Ämnesurvalet är mycket brett – en rasande bra intervju med Kerstin Ekman (den handlar om vargar och jag förstår inte vad det är som gör den så driven, så intressant – men det är den), ett långt reportage om en göteborgskrögare, ett fylligt porträtt av en knäckebrödskung och BSS:are och dennes kopplingar till fildelningsrörelsen, en helsida om en svensk professor och en partikelaccellerator … ja, ni hör – brett var ordet. Man får nästan lite renässansfeeling.
Led in mediabruset i en tratt och låt det gå genom ett Filter. Ta hand om guldkornen, förälda dem, ge dem en schysst kontext. Voila – där har du den!
En tidning som tycks vara skriven för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar