TOLV: Marit Bergman

Kring 1990 kostade en LP-skiva runt 60 spänn. Så kom CD:n. Den fick man pröjsa ca 90 kr för. Man hade viss förståelse för prishöjningen - nya produkter och ny teknik innebär initiala kostnader. Men sedan borde priserna förstås ha sjunkit. Det gjorde de inte. Skivbranschen såg helt enkelt chansen att liksom i lönn dra in 50% mer.

Där, tror jag, grundlades den kris som branschen nu är inne i. Snarare där än när fildelningen satte igång. Vi är helt enkelt inte intresserade av att betala 2oo spänn för en cd - särskilt inte om vi är riktigt intresserade av musik. Vi som är det vill nämligen 1) ha många skivor och 2) upptäcka nya artister genom att köpa deras alster på chans. Och då måste priserna ner.

Det är ju lätt att säga. Men jag tror faktiskt att jag har rätt när jag säger: en cd behöver inte kosta 200 kr. Av tre skäl:

1) Skiftet vinyl > cd skapade en övervinst för bolagen.

2) Om vi inte kräver att ljud och framförande ska vara på absolut topp utan kan hitta andra kvaliteter - då blir det billigare. Vi behöver inte nyttja den mest exklusiva studiotekniken, vi behöver inte lägga ner månader på att sätta ihop tio låtar. Jag nöjer mig definitivt med det, i alla fall när det gäller pop - hur är det med er?

3) Om skivbolagen/artisten nöjer sig med att ge ut musik och inget mer - alltså skippar lanseringar med videos och pr-människor som ser till att låtarna pluggas i radio, etc - och därmed nöjer sig med att försörja ett betydligt mindre antal kontorsmänniskor idag - då borde det också bli billigare. Min bild är alltså att skivbolagen är för stora. Att de kan ha så många anställda/verksamheter bara för att de tar ut ett pris som inte är relevant/gångbart.

Men kanske är det försent för cd:n. Kanske har musikbranschen försuttit chansen att likt bokbranschen förnya sig, kanske är det försent att skapa musikvarianten av pocketboken. Kanske måste det till mer nytänkande än så. Nya koncept för att presentera musik.

Marit Bergman har just gjort det. På hennes hemsida kan man prenumerera på henne. Man får en ny låt i månaden, alternativa versioner och filmklipp, konserter, möjlighet att påverka ett eventuellt kommande album etc. För 85 spänn.

Alltså: i princip ett album, inklusive outtakes och alternativa versioner (som man annars brukar få köpa en box för att få) + en del annat - för mindre än hälften av en vanlig plastinbakad cd. Strålande, om ni frågar mig.

Jag vet inte om det är den optimala modellen. Men den har flera fina poänger - varav den viktigaste är att det handlar om musik från dig till mig, utan mellanhänder. Och att det är så billigt att man som rätt oinitierad men positivt inställd till det Marit gör kan köpa musik av henne utan att behöva välja bort något annat.